Blomvass (Butomus umbellatus) är en flerårig vattenväxt som förekommer naturligt i Sverige, framför allt i södra och mellersta delarna av landet. Den växer i grunda vatten längs sjöar, åar och dammar, och blommar med karaktäristiska rosa blommor under sommaren. I vissa områden betraktas blomvass som en indikator på relativt god vattenkvalitet och stabila vattennivåer.
Förekomst i Sverige
Blomvass är relativt vanlig i de sydligaste landskapen, som Skåne, Blekinge, Halland, Småland och Östergötland. Den förekommer också längs Mälarens och Hjälmarens stränder, samt i Västmanland, Södermanland och Uppland. Växten är dock frånvarande i stora delar av Norrland och sällsynt i inlandet norr om Dalälven.
I västra Sverige, till exempel i delar av Bohuslän och Västergötland, växer blomvass främst i lugna vattendrag och dammar där näringstillgången är måttlig. Den kan ibland ses i diken som mynnar ut i sjöar, särskilt om vattennivån hålls stabil över tid.
Växtplats och krav
Blomvass växer bäst i grunt, stillastående eller svagt strömmande vatten, oftast på 10–50 cm djup. Växten trivs i lerig eller gyttjig botten där rötterna kan fästa stabilt. Den kräver relativt mycket ljus och föredrar öppna vattenytor utan konkurrens från kraftiga vass- eller sävbestånd.
I svenska förhållanden etablerar sig blomvass främst i soliga lägen där strandkanten är stabil. Den undviker områden med kraftiga vattenfluktuationer eller där isens rörelser skadar rotsystemet under vintern.
Blomning och kännetecken
Blomvass blommar i Sverige från slutet av juni till början av augusti, beroende på lokalt klimat. Blomställningen är flockliknande med ljusrosa till svagt purpurröda blommor som sitter på långa, styva stjälkar ovanför vattenytan. Blommorna är cirka 2–3 cm i diameter och har sex kronblad.
Bladen är smala, trekantiga i genomskärning och kan bli upp till en meter långa. De skjuter upp från jordstammen och är oftast nedböjda i toppen. På hösten vissnar bladen ner och växten övervintrar med hjälp av sin kraftiga jordstam, som lagrar näring inför nästa växtsäsong.
Spridning och etablering
Blomvass sprider sig främst med hjälp av underjordiska jordstammar (rhizomer), men kan även föröka sig via frön. I svenska vattenmiljöer sker spridningen oftast vegetativt, särskilt i näringsrika miljöer där den kan bilda täta bestånd.
Fröspridning är mindre vanlig i Sverige men förekommer i varmare delar av landet, särskilt vid långvarigt lågvatten där frön får fäste i lerbotten. I dammar och mindre sjöar i Skåne och Småland har man sett etableringar från frö i samband med restaureringsprojekt.
Ekologisk roll
I svenska våtmarker fungerar blomvass som skydd och lekplats för olika vattenlevande insekter och smådjur. Den bidrar även till att stabilisera strandkanter och minska erosion. Växten konkurrerar inte lika aggressivt som vass (Phragmites australis) och är därför ofta en positiv indikator på biologisk mångfald.
Där blomvass etablerar sig tillsammans med andra växter som sjösäv (Schoenoplectus lacustris) och småvass (Eleocharis palustris), skapas artrika zoner med stor betydelse för fågelliv och groddjur. Den är särskilt viktig i näringsbalanserade sötvattensmiljöer där naturlig vegetation bevarats.
Användning i svenska dammar och trädgårdar
Blomvass används ibland i trädgårdsdammar och anlagda våtmarker som prydnadsväxt. I Sverige är den särskilt populär i dammar med naturligt utseende, där man eftersträvar en biologiskt mångsidig vegetation. Växten planteras då på 20–40 cm djup, gärna i soligt läge med fin lerjord.
Eftersom blomvass sprider sig långsamt jämfört med andra vattenväxter, som vass eller andmat, är den ett kontrollerbart val i ekologiska trädgårdar. Den kräver dock viss skötsel för att inte kvävas av snabbväxande arter eller skuggas av träd.
Bevarandestatus och hot
Blomvass är inte rödlistad i Sverige, men populationsstorleken kan påverkas negativt av igenväxning, övergödning och vattenreglering. I vissa regioner, särskilt i inlandsområden där strandvegetation röjs hårt eller där vattenståndet varierar kraftigt, har blomvass försvunnit från tidigare kända lokaler.
Markägare som önskar bevara eller återinföra blomvass i strandnära miljöer rekommenderas att undvika röjning under sommaren och att bevara naturliga strandlinjer. Länsstyrelser har i vissa fall inkluderat blomvass i restaureringsprojekt av våtmarker, särskilt i södra Sverige.
Regionala skillnader
-
Skåne, Blekinge, Småland: Utbredd längs sjöar och dammar. Vanlig i restaurerade våtmarker.
-
Östergötland, Södermanland, Uppland: Förekommer längs Mälarens och Hjälmarens stränder. Ofta i skyddade vikar.
-
Västmanland, Västergötland, Dalsland: Mer lokalt förekommande, främst i näringsrika, grunda sjöar.
-
Götalands inland och Norrland: Sällsynt eller frånvarande, främst på grund av kort växtsäsong och ogynnsamt klimat.
Plantering och skötsel i Sverige
För den som vill odla blomvass i Sverige rekommenderas plantering under våren eller sensommaren, då vattennivåerna är stabila. Växten sätts med rotklump i lerdamm eller strandzon på 20–50 cm djup. I trädgårdsdammar används ofta plantkorgar för att begränsa spridningen.
Skötseln är minimal – gamla blad kan tas bort på hösten och man bör undvika att rensa för hårt runt plantorna. För att växten ska trivas krävs tillgång till solljus större delen av dagen och en bottensediment som håller rötterna på plats.
Blomvass är härdig i större delen av södra och mellersta Sverige och kan övervintra i isfria vattendrag utan extra skydd. I dammar bör man dock undvika att vattennivån sjunker för mycket under vintern, då rotsystemet annars riskerar att frysa.