Everestbjörk, Betula utilis, är en björkart som växer naturligt i höga bergsområden i Himalaya och odlas i Sverige som prydnadsväxt. Den är särskilt uppskattad för sin vita bark och förmåga att tåla tuffa förhållanden i trädgårdar i södra och mellersta Sverige.
Växtplats och anpassning i Sverige
I Sverige trivs Everestbjörken bäst i soliga till halvskuggiga lägen med väldränerad, gärna något sur till neutral jord. Den är härdig i zon 1–3 och klarar svenska vintrar väl, särskilt i mildare delar av landet. Den behöver skydd mot kraftiga vindar och står ofta planterad i parker, större trädgårdar och som solitärträd.
Utseende och tillväxt
Everestbjörk är ett medelstort träd som kan bli upp till 20 meter högt. Dess mest karakteristiska drag är den släta, snövita barken som flagar av i tunna skivor, vilket ger ett dekorativt utseende under hela året. Bladen är små och äggrunda med sågtandade kanter och blir vackert gula på hösten.
Jordmån och vattenbehov
Trädet trivs bäst i jordar som är väldränerade och inte alltför tunga. Den klarar relativt torka när den väl etablerat sig men föredrar regelbunden vattning under torra perioder, särskilt under ungplantestadiet. Jordens pH bör ligga mellan 5 och 7 för optimal tillväxt.
Skötsel och plantering
Everestbjörk är relativt lättskött. Plantering bör ske på våren eller hösten i lucker jord. För att få en frisk och stark planta är det viktigt att undvika för mycket konkurrens från ogräs och att säkerställa god fukttillgång under etableringen. Beskärning behövs sällan men kan göras för att forma trädet eller ta bort skadade grenar.
Klimathänsyn och vinterhärdighet
Arten är anpassad till kallt och hårt klimat i sina ursprungliga växtområden och klarar därmed normalt svenska vintrar väl. Dock kan unga plantor behöva skydd mot frost och hårda vindar under de första åren. Everestbjörk är tåligare mot kyla än många andra björkar som odlas i Sverige.
Användning i svenska trädgårdar
Everestbjörken används främst som prydnadsträd tack vare sin dekorativa bark och höstfärg. Den passar bra som solitär i större trädgårdar och parker där den kan stå ostörd och utvecklas till ett vackert inslag året runt.