Hängstarr är en stor och iögonfallande starrart som i Sverige förekommer mycket lokalt i de sydligaste och mildaste delarna av landet. Den växer i fuktiga och skuggiga miljöer, ofta i raviner, sumpskogar, källpåverkade sluttningar och strandnära skogspartier. Arten kännetecknas av sina långa, hängande honax som ger ett nästan graciöst och fontänliknande uttryck i den mörka skogsvegetationen.
I Sverige betraktas hängstarr som en sällsynt art med sydlig utbredning och stark anknytning till fuktiga, skuggiga lövskogar.
Utseende
Växtform och höjd
Hängstarr är en av de största starrarterna i landet och kan bli 100–150 cm hög, ibland ännu högre i gynnsamma lägen. Den bildar kraftiga tuvor med många strån som reser sig uppåt innan de böjer sig något och lämnar plats för de hängande axen.
Blad
Bladen är breda för att vara starr, vanligtvis 5–15 mm, och är mörkgröna med en svag glans. De är bågformade och kan hänga ner längs tuvan och bilda en tät, mörkgrön strimma i vegetationen.
Bladen är mjukare än hos många andra storvuxna starrarter och hjälper till att ge arten dess karaktäristiska, hängande uttryck.
Ax och blomställningar
Hängstarr blommar i maj–juni.
Det översta axet är ett smalt hanax, medan de nedre två till fem honaxen är mycket långa, smala och hänger tydligt ned längs stängeln. Detta är artens tydligaste kännetecken och gör den lätt att skilja från andra starrarter.
Honaxen kan vara 10–30 cm långa och glesare än hos liknande arter, vilket ger dem ett ”vipplikt” utseende.
Frukt
Fruktgömmena mognar under sommaren och blir brunaktiga. De hängande axen kan sitta kvar långt in på hösten, vilket gör att arten är lätt att känna igen även efter blomningen.
Utbredning i Sverige
Hängstarr har en mycket begränsad utbredning i landet och förekommer huvudsakligen i:
-
Skåne (särskilt i raviner och fuktiga lövskogar)
-
Halland (på ett fåtal lokaler)
-
Västra Småland och Blekinge, mycket lokalt
-
Enstaka fynd i Västra Götalands mildare delar
Arten är betydligt vanligare längre söderut i Europa, men i Sverige ligger den nära sin nordliga utbredningsgräns.
Växtplats och habitat
Markförhållanden
Hängstarr trivs i:
-
Fuktig till blöt mark
-
Näringsrika, mullhaltiga jordar
-
Platser med god markfukt året runt
-
Källpåverkade sluttningar
-
Fuktiga lundar och sumpskogar
Den undviker torra marker och förekommer nästan uteslutande där vattentillgången är jämn och stabil.
Ljus
Hängstarr föredrar halvskugga till skugga. Den trivs under lövträd som bok, ek, ask och al, och hittas ofta i ljuslukor i skogsmiljöer.
I för stark sol blir plantorna blekare och lägre.
Typiska svenska växtmiljöer
Arten förekommer i:
-
Rasbranter och lundraviger
-
Fuktiga lövskogar nära bäckar
-
Alsumpskogar
-
Strandnära skogsmark i lämpliga klimatområden
-
Källor och fuktiga gläntor i äldre skog
Miljöerna är ofta skyddade från hård vind och frost, vilket är viktigt för artens överlevnad i Sverige.
Blomning och spridning
Hängstarr blommar i maj och juni.
Spridning sker genom:
-
Frön som faller nära moderplantan
-
Vatten som transporterar frön en bit nerströms
-
Djur som råkar föra med sig fruktgömmen
Arten har inte en aggressiv spridning och håller sig ofta kvar i stabila bestånd där miljön varit konstant under lång tid.
Anpassningar till svenska förhållanden
Trots sin sydliga utbredning har hängstarr vissa egenskaper som gör att den kan överleva på sina få svenska lokaler:
-
Tolerans för skugga och låg temperatur i fuktiga miljöer
-
Djup och kraftig rotstruktur som klarar perioder av blöt jord
-
Tålighet mot svala somrar – växer långsamt men stabilt
-
Lång livslängd i tuvor som överlever år efter år
Arten är dock känslig för torka och förlorar snabbt vitalitet om marken dräneras.
Ekologisk betydelse
Hängstarr bidrar till:
-
Struktur i skogs- och våtmarksmiljöer
-
Skydd åt smådjur, särskilt i täta tuvor
-
Att stabilisera mark i raviner och fuktiga sluttningar
-
Mikrohabitat för insekter och andra småorganismer
I Sverige är arten en indikator på värdefulla, fuktiga skogs- och lundmiljöer.
Användning i Sverige
Hängstarr odlas sällan i trädgårdar men kan vara aktuell för:
-
Naturträdgårdar med fuktiga skuggpartier
-
Restaurering av fuktiga lundområden
-
Vegetation vid bäckar och dammar i skogs- eller skugglägen
Den är dock känslig för torka och lämpar sig inte för torra rabatter eller full sol.
Skötsel vid odling
Om man odlar hängstarr:
-
Ge mycket fuktig, mullrik jord
-
Placera i halvskugga eller skugga
-
Undvik torka – vattna regelbundet
-
Låt plantan stå ostörd – tuvorna är långsamväxande
-
Undvik konkurrens från snabbväxande arter
I rätt miljö är den ganska lättskött, men fel växtplats ger snabbt dålig utveckling.
Förväxling med liknande arter
Hängstarr kan förväxlas med andra höga starrarter, men skiljer sig genom:
-
sina mycket långa och hängande honax
-
den kraftiga tuvan
-
de breda bladen
-
förekomsten i skuggiga, fuktiga miljöer
Liknande arter som flaskstarr eller vippstarr har inte den utpräglat hängande blomställningen.
Status och förekomst
Hängstarr är sällsynt i Sverige och anses lokalt känslig för habitatförändringar. Den minskar där vattendrag rätas ut, skogar gallras hårt eller marken dräneras.
På sina bästa lokaler kan den dock stå mycket stabilt och vara långlivad.
Arten är skyddsvärd som en del av Skånes och sydsvenska lövskogs- och våtmarksmiljöer.