Klibbal, Alnus glutinosa, är ett snabbväxande lövträd i björksläktet som är vanligt förekommande i hela Sverige. Trädet är särskilt anpassat till fuktiga miljöer såsom vattendrag, kärr och våtmarker. Klibbalen är en viktig art i svenska ekosystem där den bidrar till att stabilisera mark och förbättra jordkvaliteten genom sin förmåga att fixera kväve.
Utbredning och status i Sverige
Klibbal är utbredd i hela landet, från söder till fjällområden. Den växer naturligt i våtmarker, längs sjöar, floder och i kärrmarker, men kan även förekomma i kultiverade landskap som trädgårdar och parker. Klibbal är en av de vanligaste och mest ekologiskt betydelsefulla träden i svenska våtmarker.
Botaniska kännetecken
Växtform
Klibbal är ett medelstort till stort träd som kan bli 20–30 meter högt. Det har en upprätt till bred krona med starkt förgrenade grenar. Barken är mörk, tjock och ofta grovt sprucken hos äldre träd.
Blad
Bladen är äggrunda till ovala med dubbel sågtandad kant och är mörkgröna på ovansidan och ljusare under. De sitter på långa bladstjälkar och får en gul höstfärg innan de faller.
Blommor och kottar
Trädet är tvåbyggare, vilket innebär att han- och honblommor sitter på olika träd. Hanblommorna är långa, hängande hängen medan honblommorna sitter i små, upprätta kottar. De mogna kottarna är träiga och sprider frön när de faller av.
Växtförhållanden och krav
Jordmån
Klibbal trivs bäst i fuktiga, ler- och siltjordar som är näringsrika men kan även växa i kalkhaltig och sur jord. Den tolererar dålig dränering och kan växa i stående vatten, vilket gör den unik bland svenska lövträd.
Ljus och klimat
Trädet föredrar soliga till halvskuggiga platser och är härdigt i hela Sverige. Klibbal klarar av kalla vintrar och fuktiga somrar väl.
Skötsel och plantering
Plantering bör ske på våren eller hösten i fuktig och väldränerad jord, gärna nära vatten. Ungplantor behöver vattnas vid torrt väder och skyddas mot vind. Beskärning görs främst för att ta bort döda eller sjuka grenar och för att forma kronan.
Klimat- och vinterhärdighet
Klibbal är mycket vinterhärdig och klarar av kalla, snörika vintrar i hela Sverige. Den är dessutom tålig mot våta och syrefattiga förhållanden i marken.
Ekologisk betydelse
Klibbal är en nyckelart i våtmarker och ger livsmiljö åt många insekter, fåglar och smådjur. Dess förmåga att fixera kväve berikar marken och förbättrar förutsättningarna för andra växter.
Användning i Sverige
Våtmarks- och landskapsplantering
Klibbal används ofta i våtmarksrestaurering och för att stabilisera erosion i vattendrag. Den är också populär i parker och större trädgårdar som prydnadsträd.
Virkesproduktion
Virket från klibbal är mjukt och lättbearbetat och används till träfiberskivor, massaved och ibland som bränsle.
Vanliga sjukdomar och skadedjur
Klibbal kan drabbas av svampsjukdomar såsom alrost och rotröta, samt angrepp av bladlöss och skalbaggar. Sjukdomarna är ofta kopplade till stressade eller felplacerade träd.
Förebyggande och behandling
God planteringsplats med rätt dränering och luftcirkulation minskar risken för sjukdomar. Vid angrepp används biologiska eller kemiska bekämpningsmedel vid behov.
Tillgänglighet i Sverige
Klibbal finns allmänt tillgänglig i plantskolor och trädgårdscenter som krukodlad och barrotad planta. Den är lätt att etablera och en populär art i våtmarker och naturnära miljöer.
Framtidsutsikter
Med sin viktiga ekologiska roll och goda anpassning till svenska miljöer förväntas klibbal fortsätta vara en central art i våtmarksrestaureringar, landskapsplantering och naturvård i Sverige.