Madonnalilja (Lilium candidum)

Madonnaliljan är en lökväxt som har stora, vita, väldoftande blommor som blommar i juli eller augusti.

Madonnaliljan har sitt ursprungligen från Mellanöstern och har en lång historia.

Tjejnamnet Susanne kommer för övrigt från det hebreiska ordet för madonnaliljan Shoshan som också betyder “vacker blomma”.

På svenska går liljan även under namnet vit lilja.

 

Odling och skötsel

  • Löken ska planteras strax under jordytan – ca 3-5 cm under jordytan
  • Löken bör endast täckas av ett tunt jordlager
  • Madonna liljorna ska som de flesta andra liljor planteras så snart jorden är fri från frost på våren.
  • Det är inte nödvändigt att ta bort bladen innan vintern
  • Madonna liljan är känslig för svampen Boytrytis och virussjukdomar hos liljor

 

Markförhållanden

  • Lätt porös och väldränerad jord
  • Kalkfattig
  • pH 8-9





Madonnaliljans egenskaper

  • Lökväxt
  • Kan bli från 1 meter hög (upp till 1,80 meter)
  • Stora vita blommor med sex kronblad och långa ståndare
  • Blommorna har en stark och mycket aromatisk doft
  • Smala lansett formade blad
  • Blommar i juli/augusti i Danmark
  • Sätter ett täcke över den som den övervintrar i (i motsats till andra liljor)

 

Geografisk spridning

Madonnaliljan (Lilium candidum) är en sann lilja med ursprung från Balkan och västra Asien – främst Persien och Syrien. Madonna liljan odlas idag i Asien, Europa och Nordamerika. Den växer vilt på de tidigare nämnda kontinenterna men är relativt sällsynta. Det är bara vanligt förekommande i naturen i Turkiet, Grekland, Libanon, Syrien och Israel.

 

Historia och religion

Madonnaliljan har odlats sedan antiken på Kreta och har haft olika användningsområden för folket i Europa och Mellanöstern genom tiderna. Den första informationen om liljan kommer från minorerna (en civilisation som fanns på Kreta från 3100 f.Kr. till 1500 år f.kr).

Man tror att Madonna liljan fördes till Europa av fenicierna (ett kanadensiskt folk som levde runt Medelhavet från 1550 f.Kr. till 300 f.Kr.) och flyttade senare till norra Europa med romarna.

Madonnaliljan har framför allt haft ett stort inflytande hos israelerna som trodde blomman vara den finaste av alla blommor och även använt den för framställning av parfym. I det gamla hebreiska poesi så är madonna liljan ett tecken på renhet. Madonna liljan nämns också alla åtta gånger i Psaltaren Salomos (en del av den så kallade pseudepigrapha som är en samling av judiska skrifter skrivna mellan 200 f.Kr och 100 e.Kr.).

I den romerska kulturen så är madonna liljan också ett tecken på renhet och oskuld. Enligt sägen ska den komma från den romerska gudinnan Juno som var ansvarig för kvinnor, moderskap, äktenskap och barnafödande. Junos mjölk droppade från himlen, blev Vintergatan och dropparna som föll på jorden var madonnaliljor.

I kristendomen är madonna liljan ett tecken på Jungfru Marias renhet och oskuld och ses också ofta i religiösa målningar och bilder. Liljan har länge odlats i Europas klosters trädgårdar och är också den mest nämnda blomman i Bibeln.

Madonnaliljan har dessutom avbildats på reliefer från antikens Egypten och på en assyrisk relief från den antika staden Nineve.

Madonnaliljan har också nämnts av andra historiska gestalter så som kung Salomo, Pedanius Dioscorides och profeten Hosea.

 

Historisk användning av madonnaliljan

Madonnaliljan har genom historien haft följande egenskaper:

  • Blomsterlökar har använts som hudkräm på sår (hudplåster) och på ömma, trötta och värkande fötter
  • Riven blomsterlök ihop kokat med honung som en vårdande ansiktsmask mot fräknar och rynkor.
  • Salva baserad på liljemjölk i kvinnans mage under förlossningen
  • Madonna liljans frön som lagrats i vin mot ormbett
  • En befrielse från Ancient Egypt (mer än 2500 år) visar att Madonna liljans olja har använts i salvor.

Övriga användningsområden:

  •  För bältros (herpes zoster – ett smärtsam utslag)
  • Mot kvinnosjukdomar
  • Förlust av tal
  • Svimning
  • Leversjukdomar
  • Smärtstillande medel
  • Främjande av hårväxt