Fakta om hundrova
- Latinskt namn: Bryonia alba
- Familj: Gurkväxter (Cucurbitaceae)
- Ursprung: Centrala och östra Europa samt Mindre Asien och Centralasien
- Förekomst i Sverige: Sällsynt, oftast förvildad i gamla trädgårdar, särskilt i södra Sverige
- Giftighet: Mycket giftig, särskilt bär och rot
Beskrivning
Hundrova är en flerårig, klättrande ört med strävhåriga stjälkar och stora, handflikiga blad med tre till fem spetsiga flikar. Blommorna är små, gulvita och växer i bladvecken på både han- och honblommor på samma planta, vilket gör växten sambyggare. Frukterna är små, svarta bär som är mycket giftiga.
Roten kan bli stor och tjock, likt en sockerbeta, och är den del som traditionellt använts medicinskt. De slingrande skotten klättrar med hjälp av klängen, som skruvar sig kring andra växter eller stödstrukturer. Blomningstiden är från juni till juli i Sverige.
Växtplatser
Hundrova föredrar varma, skyddade växtplatser och växer i Sverige oftast i gamla trädgårdar eller förvildade miljöer, där den kan ha överlevt från tidigare odlingar. Den kan ibland påträffas i södra Sverige och i områden runt Dalarna, där exemplar fortfarande kan växa. Ursprungligen kommer hundrova från Medelhavsområdet, där klimatet är varmare och torrare än i Sverige.
Den naturliga förekomsten av hundrova är numera begränsad till gamla övergivna trädgårdar, där den ofta trivs tillsammans med vildvin. Växten kan också hitta stöd i skuggiga buskage och trädgårdsstängsel.
Plantering av hundrova
Hundrova var historiskt en populär trädgårdsväxt men odlas sällan idag på grund av dess giftiga egenskaper. Om växten ska odlas för forskningsändamål, kräver den skyddade och soliga växtplatser med stöd för att kunna slingra sig. Den växer bäst i väldränerad, näringsrik jord, och bör planteras med viss försiktighet om barn eller husdjur vistas i området, eftersom både bär och rot är giftiga.
Skötsel av hundrova
När hundrova väl är etablerad kräver den lite skötsel. Den klarar sig väl i trädgårdar där den har stöd för att klättra, men kan behöva beskäras för att hindra okontrollerad spridning. Vid hantering av växten bör man vara försiktig eftersom dess saft kan irritera huden.
Under vintertid vissnar den ovanjordiska delen ner, men växten återhämtar sig under våren från den kraftiga roten. Det rekommenderas att ta bort bären om växten odlas i närheten av barn, då dessa är starkt giftiga och kan orsaka allvarliga hälsoproblem vid förtäring.
Förväxling
Hundrova förväxlas ibland med röd hundrova (Bryonia dioica), en annan giftig art inom samma släkte. Den röda hundrovan skiljer sig främst genom att ha röda, giftiga bär och vara tvåbyggare, vilket innebär att han- och honblommor växer på skilda plantor. Bladen på röd hundrova är dessutom rundare i flikarna än bladen på den svarta hundrovan.
Förväxling kan vara farlig, då båda arterna är starkt giftiga. Hundrova kan även förväxlas med andra klättrande växter, men kännetecknas av de svarta bären och sin kraftiga rot.
Användningar
Historisk medicinsk användning
Hundrova har en lång historia som medicinalväxt, särskilt under medeltiden, och har använts för att behandla en rad olika hälsoproblem. Den användes som ett kraftigt laxativ och kräkmedel, och roten ansågs verksam mot åkommor som gikt, reumatism, vattusot och epilepsi. Växten användes också för att minska svullnader och smärta vid reumatism och andra ledproblem.
På grund av sin giftighet var användningen av hundrova riskfylld och orsakade ofta biverkningar som magont, kräkningar och i allvarliga fall andningsproblem. Under 1800-talet upphörde den vanliga medicinska användningen av hundrova i Sverige, och växten blev istället vanlig som spaljéväxt innan odlingen helt avtog under 1900-talet.
Användning inom magi och folktro
Hundrova spelade även en viktig roll i folktro och magi. På grund av sin stora rot användes den ofta som förfalskning av den berömda alrunan, som ansågs bringa lycka och skydd. Hundrova planterades ibland nära hus och gårdar för att skydda mot blixtnedslag, häxor och onda andar. Rötterna skars ibland i människoliknande former och bars som amuletter för att ge lycka.
Modern homeopatisk användning
Inom homeopatin används hundrova i dag i utspädda doser under namnet Bryonia. Medlet används för patienter med immunförsvarsproblem, reumatism, ischias och andra besvär. Hundrova ingår även i vissa preparat som används vid förkylningssymptom, influensa och inflammationer, särskilt vid bröst- och luftrörsproblem. Dessa preparat säljs ofta som homeopatiska läkemedel under noga kontrollerade doser.
Forskning på cucurbitaciner
Hundrovans rot och blad innehåller cucurbitaciner, en grupp kemikalier som har studerats för sina cytotoxiska egenskaper och potentiella användning i cancerbehandling. Cucurbitacinerna har visat sig ha viss effekt på cancerceller, men dessa substanser är även starkt giftiga och kan orsaka allvarliga biverkningar vid direkt användning.
Vanliga frågor om hundrova
Är hundrova farlig att hantera?
Ja, hundrova är giftig i alla delar, men särskilt bären och roten är farliga att konsumera. Vid hantering av växten kan dess saft också irritera huden, så använd gärna handskar.
Var kan man hitta hundrova i Sverige?
Hundrova finns främst som förvildade exemplar i gamla trädgårdar och runt övergivna byggnader, särskilt i södra Sverige och i vissa områden i Dalarna.
Vad skiljer hundrova från röd hundrova?
Hundrova har svarta bär och är sambyggare (han- och honblommor på samma planta), medan röd hundrova har röda bär och är tvåbyggare (separata han- och honplantor).