Kikärt (Cicer arietinum)

Kikärt odlas i Sverige främst i mindre skala och i trädgårdsmiljöer där värmen räcker till för att plantan ska hinna utvecklas under en relativt kort växtsäsong. Den etablerar sig bäst i skyddade, solrika lägen där jorden snabbt värms upp på våren och där regn inte skapar långvarig fukt runt rötterna. I svenska odlingsförhållanden fungerar kikärt som en värmekrävande gröda som kräver ett torrt och stabilt klimat, och den ger bäst resultat när sommaren är varm och marken är väldränerad.

Utbredning och odlingsförutsättningar i Sverige

Kikärt är inte en traditionell svensk gröda och förekommer endast i begränsad omfattning, oftast som ett experiment i köksträdgårdar eller odlingslådor. Den odlas framför allt i södra och sydöstra Sverige, där somrarna är tillräckligt varma och soliga för att växten ska hinna blomma och bilda fröskidor innan hösten kommer.

I Mellansverige går det att lyckas med kikärtsodling vissa år, men odlaren är då mer beroende av gynnsamma temperaturer. I norra Sverige blir växtsäsongen ofta för kort. Det behövs därför en varm och vindskyddad plats, gärna i lä om en södervägg eller i ett växthus där temperaturen hålls över 15–18 grader större delen av dygnet.

Ljus- och temperaturkrav

Kikärt kräver full sol för att utvecklas väl. I Sverige innebär det att den bör placeras i trädgårdens mest solutsatta del, där den får ljus från tidig morgon till sen kväll. I halvskuggiga miljöer blir plantorna ofta låga, blommar sparsamt och producerar få baljor.

Eftersom kikärt är värmekrävande trivs den bäst när sommartemperaturen ligger kring 20–30 grader. Under kyliga perioder stannar tillväxten upp, och sena frostnätter kan skada plantan allvarligt. I områden med osäker sommarvärme är odling i tunnelväxthus därför den mest tillförlitliga metoden.

Jordmån och markstruktur

Kikärt trivs i torr, varm och väldränerad jord. Den klarar lättare torka bättre än fuktmättade jordar, vilket gör sandblandad jord eller grusig lerjord till ett bra val i Sverige. Jorden bör vara lucker och syresatt, eftersom plantans rotsystem är känsligt för kompaktering och syrebrist.

För bästa resultat bör jorden vara:

  • väldränerad och snabbtorkande

  • lätt till medeltung

  • svagt alkalisk till neutral

  • näringsfattig till måttligt näringsrik

Eftersom kikärt fixerar kväve via sina rotnoduler behövs mycket lite kvävegödsel.

Plantering och etablering

Frösådd sker när jorden blivit minst 12–15 grader varm. I stora delar av Sverige innebär detta att sådden måste vänta tills slutet av maj eller början av juni. Tidigare sådd resulterar ofta i att fröna ruttnar i den kalla jorden.

Plantering i Sverige görs bäst så här:

  • Använd torra, hela kikärter avsedda för odling (ej behandlade matärter).

  • Förkultivera gärna inomhus i små krukor för att förlänga säsongen.

  • Plantera ut när frostnätterna säkert är över.

  • Sätt plantorna glest – cirka 20–30 cm mellan varje planta.

Kikärt får en buskliknande form och kan behöva ett tunt stöd om vädret är blåsigt.

Vatten, näring och skötsel

Kikärt är relativt torktålig och vill inte stå blött. I Sverige bör den vattnas sparsamt, men regelbundet under torra perioder. Övervattning leder ofta till rotröta och sämre blomning.

När det gäller näring är växten mycket sparsam i sina behov. För mycket kväve leder till frodig bladtillväxt på bekostnad av baljorna. Ett tunt lager kompost vid plantering räcker ofta för hela säsongen.

Under säsongen bör man:

  • rensa ogräs försiktigt för att undvika att skada rötterna

  • undvika att täcka jorden med tunga täckmaterial

  • hålla koll på sniglar i fuktiga perioder, då småplantor kan ätas ner snabbt

Växtens utseende och utveckling

Kikärt blir vanligtvis 30–50 cm hög i svenska förhållanden, med ett kompakt och något buskigt växtsätt. Bladen är små och parbladiga, och blommorna är diskreta, ofta vita eller svagt rosa. Baljorna är korta, oftast med en till två kikärter inuti.

I Sverige kan blomningen dröja till juli, och baljorna utvecklas i augusti–september. Vid kalla sensomrar kan fröerna förbli omogna, vilket är en av de största odlingsutmaningarna.

Användning i svenska trädgårdar

Kikärt används huvudsakligen som en kulinarisk gröda, men den har även estetiska kvaliteter i trädgårdsodling. Den passar i:

  • varma köksträdgårdar

  • odlingslådor i soligt läge

  • små växthus eller tunnlar

  • prydnadsodlingar i torra partier

Växten är också ett alternativ för den som vill odla baljväxter som inte kräver stora klätterställningar.

Skörd och hantering

Skörden sker när baljorna är torra och fröerna hårda. I Sverige skördas kikärter oftast som torra ärter, eftersom de färska sällan hinner utvecklas fullt innan vädret blir kyligare.

Baljorna klipps eller plockas för hand och torkas ytterligare inomhus vid behov. Torkade kikärter håller mycket länge om de förvaras torrt och mörkt.

Vanliga problem i Sverige

Kikärt möter flera utmaningar i nordiskt klimat:

  • för kort växtsäsong

  • för svala somrar

  • kall och fuktig jord

  • risk för frost i början eller slutet av säsongen

Genom att välja en varm odlingsplats och undvika för tidig sådd kan många av problemen minskas.